Tess krymper

Dietisten sa att det skulle bli tufft att börja äta igen och hon skojade sannerligen inte! Jag är hungrig heeela tiden!

Egentligen är det inte så konstigt. Under 12 veckors tid så har jag systematiskt satt min kropp i svält och tillfört 800 kcal per dag, en pulverpåse i taget. Kroppen har väl funnit sig i det och hungerskänslorna har dämpats och det har funkat bra.

Nu plötsligt får den svältande kroppen ett mål mat och tänker YIPPIEEE! Nu sätter vi igång alla processer i kroppen och kör så det ryker! Mata mer, mata mer!

Resultat: Tokhunger och desperation efter mer mat. Totalfixering vid mat. Drömmar om mat. När skall jag äta nästa gång? Vad skall jag äta då?

Jag måste distrahera mig känner jag, det här går inte...

Jag är askass på att skriva här just nu. Så jag bloggpausar lite tills jag känner att jag faktiskt har något att säga.

Puss

Flåt för att det inte blev nån krympningsrapport den här veckan... Under 100 dock! 99.8! Yayyyy :D:D

När jag vaknar är det dags att väga sig.

Kan det vara så att jag kan ha nått mitt första riktigt stora mål, nämligen att komma under hundra kilo? Tvåsiffrigt? 30 kg väck? Kaaan det vara så??

Om några timmar så vet vi :)

Mitt första riktigt stora mål var att komma ner på tvåsiffrigt. Att slippa väga något som börjar på hundra. Det är bara 1,2 kg kvar som skall bort och sedan är jag under hundra kilo. Det är för första gången på jag vet inte hur många år. 5-6 år kanske?

Jag har nu klarat 2 månader av 3 på den rena pulverdieten. 8 veckor av 12. C:a 67%.

Heja mig för faaaan! :D

Jag måste erkänna att det är lite tryggt just nu. Jag äter mitt pulver, jag har kontroll. Jag får i mig mina 800 kalorier per dag, vikten går nedåt, nedåt och ännu mer nedåt och jag behöver inte oroa mig för att tappa kontrollen för det är militärisk nolltolerans nu. Jag fuskar inte, det är bara så. Jag käkar mina påsar och har inte brutit en enda gång på nästan åtta veckor.

Den 22:e mars är det dags att börja trappa upp till mat igen och jag kommer då att börja äta frukost. Det känns jätteläskigt för då har jag inte den här militäriska kontrollen längre. Jag vill inte heller bli sån som räknar varenda kalori för då känns det som att det kan gå helt åt andra hållet istället.

Som tur är så får man kognitiv beteendeterapi som en del av behandlingen på Obesitaskliniken på Sahlgrenska och det ser jag verkligen, verkligen fram emot! Det sall bli så skönt att få hjälp och stöd i allt detta och också att ändra mitt tänkande om mat.

Mat för mig har varit allt det inte borde vara: En tröst, en belöning, en medicin, ett straff, en underhållning... Väldigt sällan har det bara handlat om näring vilket det i första hand borde vara. 

Mitt mål, mitt slutgiltiga mål, handlar inte om en målvikt eller ett par jeans jag vill komma i eller ett midjemått jag vill nå. Mitt mål är att få ett normalt förhållande till mat och ett sunt ätbeteende för mitt ätbeteende de senaste 13 åren har varit allt annat än sunt.

När man är mitt i det och bara går upp mer och mer så ser man inte skogen för alla träd. Man blir som en pundare och gör ursäkter för allt.

Jag förstår inte hur jag har kunnat motivera att äta en stor smörgås med skagenröra, två wienerbröd, två chokladbitar, en redbull och en cola innan klockan slagit lunch. Och att sedan gå och köpa sig en pizza med extra vitlökssås som sköljs ner av ytterligare en cola. Sedan kanske ett paket kakor under eftermiddagen med ännu mer läsk. Sedan en stor middag sent på kvällen efterföljt av lite chips eller glass eller liknande.

Men motiverat det har jag gjort. Ursäktat det för mig själv, ljugit för mig själv och fått det att kännas som att det är ok. Hälften av det åt jag ju ändå i smyg så ingen såg, då kan det ju inte räknas?

Man lurar sig själv, ljuger för sig själv, sväljer tårarna och ångesten och äter en chokladbit till. I smyg.

Jag är livrädd för att hamna där igen!

Det har inte blivit mycket bloggande från min sida här det sista och det är dels för att det har varit mycket att göra och dels för att jag har lite idétorka till vad jag skall skriva. Det händer ju liksom inte så mycket. Jag käkar mina 4 pulverpåsar per dag och dricker mina 3 liter dricka, tuggar mitt tuggummi och sådär. Jobbar, väntar på att ryggen skall läka så jag kan träna igen... Som sagt, det händer inte så mycket. Men jag skall skärpa till mig ändå. Promise.

Jag har tappat 23,5 kg totalt sedan jag började med min viktresa i juni förra året. Tyvärr mätte jag inte med måttband direkt så jag vet inte exakt hur många centimeter det är runt magen men jag tror att det är någonstans runt 35 cm.

Jag ler när jag skriver det här och känner mig stolt över vad jag åstadkommit hittills. Jag ser fram emot en fortsatt viktresa och vinkar till målvikten som börjar skymta långt bort på horisonten.

Ett gott skratt förlänger livet. Faktiskt.

Har jobbat skitmycket det sista och de senaste dagarna har det blivit mycket vardagsmotion så att säga. Jag jobbar som personlig assistent och jag vet inte om ni har testat att köra manuell rullstol på massa is och snö men det känns ordentligt i kroppen faktiskt. Bra träning!

På tal om träning så skall jag allt se till att köra jympa imorgon och det innebär att jag lyckats uppfylla alla träningsmål jag hade den här veckan. Yay mig! :D

Många ifrågasätter det jag gör nu. Pulver kan väl inte vara bra?? Varför utsätter du dig själv för det här? Varför svälter du din kropp? Det är väl bara att äta nyttigt och träna regelbundet?

Visst, det är så. Med bra kost och motion så går man oftast ner i vikt, men det går långsamt! Och om man då som jag, har totalt 50 kg att gå ner, ja då är det lätt att tappa motivationen om det inte går snabbt.

Visst, många dagar är det jättejobbigt och jag drömmer om mat på nätterna. Jag får yrsel, jag blir frusen, magen är inte i så värst bra form... MEN! Jag går ner över 1 kg i veckan och krymper i en rasande fast vilket är otroligt skönt. Jag är motiverad och peppad och främst av allt så har jag mina mål som ni ser här.

1. Jag vill känna att jag lever på ett hälsosamt sätt. När jag väl börjar äta mat igen så hoppas jag att jag kommer lyckas att äta hälsosamt och på ett sådant sätt så att jag får i mig alla vitaminer och mineraler som kroppen behöver. Jag vill försöka hålla mig borta från skräpmat, kakor, snacks och godis i möjligaste mån och istället äta ordentlig mat så att kroppen fungerar så bra som möjligt. Jag vill också få in en bra träningsrutin.

2. Jag vill komma ner till en normal vikt och ett normalt midjemått. Jag vill att mitt BMI skall hamna precis på gränsen till vad som ses som normalt. Gör jag det så kommer jag att väga mellan 75 och 80 kilo vilket känns som en vettig vikt till mina 175 cm. Jag röntgades på sjukhuset när jag skulle skrivas in i programmet på Obesitaskliniken och man kunde se att jag hade fett i både mage och lever. Det skall bort!

3. Jag var hos gynekologen när jag vägde som mest och de gjorde ultraljud. Man såg då att mina äggstockar var fulla med cystor, eller blåsor med omogna ägg som det tydligen heter, och dessa var en direkt konsekvens av min övervikt. Dessa gjorde tydligen det väldigt svårt för mig att bli gravid. Jag är lyckligt gift och fyller snart 30 år, att starta familj ligger i planerna. Därför är det viktigt för mig att vara frisk och hälsosam innan jag skall bli gravid.

4. Jag vill kunna gå in i vilken klädaffär som helst, ta ett plagg i medium eller large och veta att det med största sannolikhet kommer att passa. Jag är så trött på avdelningar för "stora kvinnor". XLNT, Generous, BiB, Å+ och allt vad de nu heter... Jag vill handla kläder som alla andra. Jag längtar!

Jag var precis på Friskis och Svettis och testade danspass för första gången och shit vad roligt det var! Det var alla möjliga stilar som afro, hip-hop, bollywood, nåt countryinspirerat, lite 80-talsdanser som den från Flashdance och så lite thriller på det. Det skall jag lätt gå på fler gånger!

På söndag har det gått 4 veckor sedan jag började min pulverisering. 4 veckor av 12, det är en tredledel som är klart det! Gött! Men uj vad det börjar gå trögt nu, och hungrig och matsugen är jag mer eller mindre hela tiden. Jag måste kämpa, jag måste orka, jag skall lyckas med detta!

När man pulvrar som jag gör så sätter man tydligen kroppen i svält för att den skall börja nalla på reserverna (fläsket). Grejen är bara den att jag tror nog att min svältande kropp nu skickar signaler till min ytterst förvirrade hjärna att den vill ha mat nuuuuuu. Det är den enda förklaringen jag kan komma på till att jag känner mig som en pundare framför en hög med kokain så fort jag ser mat.

Jag måste påminna mig själv att detta är bra i slutändan, att det funkar, att jag MÅSTE lyckas men ändå så är allt jag kan tänka på att sätta tänderna i nåt salt med tuggmotstånd. Kött. Korv. Kebab. Vad fan som helst som inte är vällingliknande med banan, choklad, vanilj eller hallonsmak.

Nio veckor kvar… Nio veckor… Sen får jag äta frukost iaf.

Det blev ingen träning idag. Alls. Men igår var jag och min syster och städade min mormors lägenhet i nästan 4 timmar och det får räknas som träning för helgen. Jag har för övrigt träningsvärk i både armar och lår så nåt måste det ju ha gjort ;)

Jag måste komma igång med träningen igen! Planen är att träna på söndag, har satt upp mig som reserv på ett pass med indoor walking. Heja mig!

Idag känns det lättare av nån anledning. Det går verkligen upp och ner det här!

I flera dagar nu så har jag haft såna enorma cravings på falukorv! Jag förstår det verkligen inte själv men så är det. Jag drömmer om korv stroganoff eller falukorv i ugn med senap och äpple och potatismos till. Eller gratinerad med tomat och ost...

Min man sa till mig igår: Therese, om du bryter dieten nu för att äta falukorv, då blir jag arg på dig! Pizza kan jag förstå, men falukorv???

Haha!!!

Skämt åtsido, jag vägrar att bryta! Jag skall lyckas nu. Det är nu eller aldrig! Jag har ett helt liv framför mig där jag kan äta falukorv tills jag spyr men nu är det shakes som gäller.

Jag var på Sahlgrenska idag och träffade sköterskan för att ge en liten avrapportering om hur det har gått. De verkade nöjda med resultaten och gav mig mycket pepp vilket var väldigt skönt. Det var som sagt skitjobbigt igår så det är gott att få lite pepp och kick i häcken liksom. Nästa gång jag skall träffa sköterskan är om 3 veckor.

Jag var inne i Nordstan idag och shoppade loss på rean och njöt av att kunna köpa lite nya kläder i lite mindre storlekar. Till exempel blev det ett par svarta jeans på H&M för 100 kr i storlek 50 och de satt som en smäck! Tänk, förra våren hade jag 54 eller 56 i jeans! Det blev ett par tunnare långärmade toppar på KappAhl för 40 kronor styck ungefär i storlek 44/46 och innan hade jag väl storlek 50 eller 52 i toppar. Sedan blev det några toppar på H&M, en klänning på KappAhl och lite underkläder. 

Det går framåt det här och skoj som attan är det!

Idag har det verkligen varit tufft! Det är inte det lättaste att palla heldagar på 800 kalorier, man blir trött, grinig och ledsen. Dessutom är jag hungrig mer nu av nån anledning, kanske inte dricker tillräckligt, jag vet inte.

2½ vecka har gått, 9½ vecka av ren kur återstår. Sedan blir det blandad kur med lite mat i alla fall. Den 3:e maj går jag upp i fulla måltider och slipper äntligen pulvret.

Det är låååååångt tills 3:e maj...